Ibland bara grips man av ensamhetskänslor och önskar att man hade någon att krama om.
Men man får väl börja med att må bra själv först, och det är pissigt svårt (och tråkigt) vill jag lova.
Kanske ska börja med att sova och krama om missen min. Jag har ju tur som har en sällskaplig katt i alla fall. Känner för en till sovmorgon, men det gäller att hoppa upp tidigt imorgon igen.
Vem som än läser det här: Ta hand om dig, och var glad åt dina nära & kära! Det är det bästa du kan göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar