Skakar i grunden som byggde livet.
Lossnar och faller en efter en.
De stenar som var otvivelaktiga.
De som troddes stötta upp.
De upplöses i osynliga beståndsdelar.
Vilsen, men från vad.
Ensamheten slår emot som en bitande isig vind.
Vinden tar handen och för dig vidare.
In i mörkret och förtvivlan.
Målen är avgörande, oavsett vad de är.
Det är målen som ger meningen.
Målet är inte meningen.
Skapar bara resan.
Utformar karaktären av ett liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar