Jag läste ut en bok i natt som hette "Jag är femton år och jag vill inte dö". En ganska tunn bok med en titel som säger så mycket. Baserad på författarens egna dagboksanteckningar skildrar den en ung tjej under andra världskriget. Två månader bor hon i en källare i Budapest medan striderna pågår förfullt ovanför. Det är en ständig kamp emot döden. Det är en ständig vilja att överleva.En otroligt fängslande berättelse men jag kan samtidigt inte låta bli att känna mig lättad över att den går snabbt att läsa. För det räcker mer än väl för att förstå hemskheten.
Det känns på något sätt så overkligt att detta har varit verklighet. För att sätta det i större perspektiv: Kanske är det någons verklighet just nu. Kanske är det personer som upplevt en terror i närheten av detta slag, kanske värre, som idag kommer till vårt land i hopp om liv.
Som sagt, det går fort att läsa boken. Men den lämnar dig inte oberörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar