Winter Wonderland

Snön faller ute och lägger sig sådär vackert och mjukt på alla träden. Får lite lust att ta en promenad i natten, sådär ordentligt varmt klädd, men jag backar ur för att jag faktiskt ska upp om några timmar och ta mig till jobbet. Det får kanske bli en promenad till jobbet i morgonmörkret istället. Just det, då måste jag ställa om väckarklockan lite för att hinna det. Kanske inte ens går att cykla när jag vaknar.

Det är tråkiga tider nu med förkylningar och sjukdomar hit och dit. Jag har säkert varit förkyld i typ 3 veckor nu. Så även om man är tröttare än vanligt såhär års så är det tråkigt att missa det lilla roliga som händer ikring för att man är sjuk!

Jag tror inte jag har berättat det, men i februari nästa år (om bara någon månad alltså) så ska jag bli fullfjädrad moster! Haha, kanske inte sådär på en gång, men med tiden blir jag nog fullfjädrad. Tror ni inte? Det är i alla fall grymt spännande och jag ser fram emot det så mycket! Får en liten glädjetår i ögat när jag skriver detta.

Ska kanske krypa ner i sängen nu och blunda åtminstone. Hittar ingen tillräckligt bra vinterbild att få med. Så det får bara vara text idag.

The Answer My Friend is Blowing in the Wind

Det är tråkigt att behöva lämna ett jobb som man trivts med. Nu kastas man ut i ovissheten igen, med en massa dörrar att öppna eller i alla fall glänta lite på. Funderar på allt mellan himmel och jord. Sakta men säkert börjar nog ramarna för hur man vill ha det att forma sig. Men om jag ska resa, plugga eller jobba med något jag inte direkt längtar tillbaka till är ännu inte helt klart. Behöver spåna, drömma, grubbla och allt det där nu - även om det tar på krafterna. Tror det kommer bli bra det här - tillslut - ändå!

Run Neon Tiger There's A Lot On Your Mind

- The Killers, Neon Tiger

Så finns det månader, veckor, dagar eller stunder då man har motgångar. 

Både inre och yttre. 

Dream Mode

Efter en del trilskande så börjar drömmar och mål synas lite tydligare... som att dimman lättar lite liksom. Men världens mest obalanserade människa som jag är slår det lätt över och blir "för mycket av det goda" som man så fint säger. Vid det här laget borde jag vara van att hantera min stora spännvidd av känslor, men jag blir lika förvånad (nästan) varje gång av hur de går som en bergodalbana i mig.

Fick förresten världens skönaste mysbyxor igår, som storasyster sytt! Och jag visar bild på dem så snart hon fått det på sin blogg ;)

Wanderings

Skakar i grunden som byggde livet.

Lossnar och faller en efter en.

De stenar som var otvivelaktiga.

De som troddes stötta upp.

De upplöses i osynliga beståndsdelar.

Vilsen, men från vad.

Ensamheten slår emot som en bitande isig vind.

Vinden tar handen och för dig vidare.

In i mörkret och förtvivlan.

Målen är avgörande, oavsett vad de är.

Det är målen som ger meningen.

Målet är inte meningen.

Skapar bara resan.

Utformar karaktären av ett liv.

Press Here

Önskar jag hade en knapp som blåste bort precis alla sådana där saker man bara SKA "ruska av" sig och inte låta beröras av. Den skulle jag verkligen behöva!

Kanske också en on-switch för att vara sådär riktigt socialt smart och charmig precis när man vill.

Skulle detta finnas skulle jag vara full av fula knappar med olika funktioner dock... men betydlig närmare den jag önskar att jag var.

Hur gör du när du något påverkar dig mer än det bör? Lyckas du ruska av det snabbt, eller stannar du kvar och ältar? Berätta!

Snow Can Wait I Forgot My Mittens

^låten kommer i nästa inlägg^

Det blev en sväng till Gävle idag, och kanske åker jag till Valbo imorgon och till Gävle på fredag igen! Roligt att det är lite fart!

Idag hade jag en sådan där skön stund där man faktiskt tänker att: Allt är möjligt. Jag kan vara den person jag vill vara. Jag kan absolut hitta ett jobb, och ganska lätt. Nu känns det långt ifrån så för det mesta - men skönt att ha lite hoppfulla tankar också! 

You Put My Fire Out

Var på ett smockfullt Lillpuben... Puh, lite jobbigt tyckte jag. Musiken var helt ok. Så det hade väl sina ljusa stunder. Typ att komma hem kändes väldigt lugnt, skönt och avslappnade! ;) Även om det varit en ovanlig och på många sätt bra dag så känns något så fel också. Kanske är det inget. Bara jag, förmodligen. Nä, denna gång tror jag faktiskt att jag ska lita på magkänslan. Jag vet att den är rätt, det är bara inte alltid så att man vill lita på den. Haha. Ni kan ju inte förstå någonting!! Förlåt mig för det.

"I'm pretty, and you know it. 

I gotta go cause you don't show me 

anything worth sticking around here for."

- High Horse, Lynn
Framtidens hit, så ni vet ;D

Á la Lynn

Alltså, idag var den lugna pilatesträningen och matlagningen efteråt klimaxet av dagen. Så konstig dag. Tur att den fick ett bra slut iallafall. Och jag hoppas jag vaknar till innan lunch-träningspasset denna gång och får en lite rivigare start på morgondagen istället!

Dinkelvåfflor...
Våfflor kan man väl äta många av, tänkte jag,
men efter 3 st så var jag mätt!

Och mina vänner, hur kommer det sig att jag har åldersnojor och inte ens blivit 23 år än!? Det är ju urbota korkat, men det är min idé om hur det skulle vara vs. hur det faktiskt är om skapar problemet. Det toppar vi med "vad är egentligen meningen"-grädden på. Sådär ja, riktigt mycket av allt. Nu har vi bakat Confusion á la Lynn.

Let's just get on with it, shall we? Life, that is. 

That I Would Be Good

Det kanske låter knasigt, men det var först idag som jag verkligen kände den våg av nedlåtenhet som kan komma av arbetslösheten. Jag känner hur det börjar krypa sig på och ta bort gnistan. Det får den bara inte lyckas med. Men just nu känner jag mig riktigt tom på energi. Så jag lyssnar på låten nedan och låter mig ha en eller några dåliga dagar helt enkelt. Sedan får jag kicka mig i rumpan och fortsätta vidare.

Preciousness

There are some precious things in life we tend to forget
unless we're standing face to face with death


Put a side what you would want
and just look for a moment on what you have
Think of these things 


No matter your desitnation 
or where this life might take you
Treasure what you've been given along the way
and enjoy the preciousness of each day


When you look back
the pages full of stories to tell
will be 
your life

The BIG Black Hole

Ikväll var jag på en föreläsning om ångest anordnat av Ångestsyndromsällskapet i Gävle. Det är både intressant och smärtsamt att förstå mer om detta. 


Begreppet ångest är ganska luddigt, kan jag tycka, eftersom det används i smått som stort. Men det är ju också ett ganska omfattande begrepp och det tar sig i uttryck på många (ofta även fysiska) sätt. Alla har ju haft ångest någon gång, skulle jag tro. Vi reagerar för fara - för att skydda oss själva. Denna fara kan förstås vara olika typer av stress.

Jag har själv har haft problem med ångest, i samband med depressioner/nedstämdhet, sedan gymnasietiden och fram till idag. Det är mer eller mindre något jag hela tiden tampas med. Det kan vara bra att veta att man faktiskt inte är själv om att uppleva det. Vill du veta mer om ångest så klicka här.

Emotions



ZOOM H2 - en låtskrivares bästa vän



Det här med att skriva en låt varje dag har fungerat oväntat bra. Kanske för att det i perioder brukar kunna bli så av sig självt, men lite diciplin kanske inte är så dumt trots allt!

Det som märks dock är att det går cirklar i huvudet - jag trampar i samma fotspår. Men då kan det ju vara ett bra sätt att bearbeta det också. För det här med att skriva är verkligen terapi. Någon sätt att få ut allt det som känns.

Och ja, jag känner lite för mycket i allt.

Everybody loves me, baby!

What's the matter with you?

haha

Fork in the Road

Okej, nu måste jag bara säga att det är deppigt och förvirrande att inte riktigt veta vart man är påväg!

När jag var 12 år hade jag en sak klart för mig: Jag skulle på ett sätt eller annat jobba med delfiner! Det fanns liksom inget annat som jag ville. Och jag ville det, badly. När jag var 15 så ville jag antingen jobba med defliner eller med musik. När jag var 18 så hade jag nog tappat drömmarna - eller drivkraften i dem. Så det blev inget utav alternativen. När jag var 20 så trodde jag att jag kanske hade hittat ett yrke att utöva för levebröd. Nu har jag insett att jag inte alls trivs med det och vill göra (nästan) allt annat än det Men vad?

Varför blir det så? Varför tappar man motivationen, fokuseringen och drivkraften ju äldre man blir! Det var ju så jag absolut inte ville att det skulle bli. Tänkte verkligen satsa på något jag brann för. Så varför gjorde jag inte det?! Nu vet jag inte vad jag brinner för. Eller brinner för tillräckligt mycket för att våga satsa. Hjälp!

Embrace your defects

Ett inlägg skrivet den 6/6 -10.

Tänk om man kunde omfamna, acceptera och sluta fred med alla sina små och stora komplex.

Sluta upp med att döma sig själv och andra.

Tänk om man kunde se skönhetsdefekter som något som gör mig speciellt unik, istället för se ner på sig själv p g a dem.

Vara nyfiken på vilka personer som gömmer sig bakom alla dessa skal vi skapat och fack vi placerat dem i.

Tänk om man kunde försvara sig själv på ett schysst sätt när man blir orättvist behandlad.

Som mästare i att jämföra mig själv med "andra" och alltid tänka på vad "andra" kommer tänka så skulle det vara skönt att lägga ifrån sig den bördan! Att hitta en grundacceptans för den man är - som ändå inbjuder till förändring, utveckling och en framåtanda - vorde det optimala.

Embrace your defects. Meet people with an open mind.

I am drifting without an anchor

En av de mest terapeutiska låtar någonsin är Grey Matter av Jewel. I hate you. I love you. Leave. Don't go away. Den sätter fingret - där det gör som mest ont - med att helt enkelt sätta ord på den utelämnande känslan av att älska. Någon. Som. Inte riktigt. Ser. Love equals pain. På något sätt lyckas man iallafall alltid hitta sin situation i låten. Det är ungefär som med låten Desperado. Den går att spela i timmar. You only want the ones you can't get. Jag älskar låttexter! Jag älskar när det berör!

READ BETWEEN THE LINES

Hej då Cover Up.

"I think it's perfectly clear, we're in the wrong band"

-  Tori Amos

Det som inte dödar...

Helt ärligt så känns det mesta som skit just nu.

Samtidigt vet jag att det är mycket som är bra också.

Denna sommar har jag fått flera nya vänner som jag tycker så mycket om. Dessutom har jag haft många härliga upplevelser ute på spelningar och resor. Jag har vågat och testat på fler saker än jag gjort tidigare. Det är jag stolt över. Det är bara det att mitt uppe i allt detta så kommer ordentliga motgångar också. Jag hoppas innerligt att uttrycket "det som inte dödar det härdar" stämmer, för stryker jag inte med nu då måtte det bli en starkare Lynn framöver.

Så tack ni som finns där för mig på alla olika sätt!

I'm a small girl, in a BIG world

Hur ska min väldigt lättförvirrade hjärna orka hålla ihop under dessa dagar. Imorgon ska det fixas outfit till spelningen på fredag - innan jag börjar jobba. På fredag ska jag jobba och spela. Och på eftermiddagen på lördagen drar jag från;

 Sandviken till Gävle

Gävle till Arlanda

Arlanda till Rom

Hur ska jag hitta och göra rätt på Arlanda själv?! När jag landar, än mer?!

Amelia Earhart