Efter en del trilskande så börjar drömmar och mål synas lite tydligare... som att dimman lättar lite liksom. Men världens mest obalanserade människa som jag är slår det lätt över och blir "för mycket av det goda" som man så fint säger. Vid det här laget borde jag vara van att hantera min stora spännvidd av känslor, men jag blir lika förvånad (nästan) varje gång av hur de går som en bergodalbana i mig.
Fick förresten världens skönaste mysbyxor igår, som storasyster sytt! Och jag visar bild på dem så snart hon fått det på sin blogg ;)
1 kommentar:
Sjukt cool bild.. lite Sherlock över den ;)
Nu finns du på min blogg :D
Kram!!
Skicka en kommentar