2008-03-31

Promenader och tankar om kärlek...

Detta är den första tussilago JAG sett i år! Vad glad man blir! :)

Det är verkligen inte lätt när knopparna brister och man själv mister en del av den kärlek o trygghet som jag haft i livet ett tag. Men hjärtesorg verkar vara en del av livet, så man måste plocka upp bitarna och försöka pussla ihop dem (så gott det går) och gå vidare - mot nya tider. Det är tur man har familj och vänner då! Det vore omöjligt annars. Och visst finns det fördelar med att vara själv också - ja, jag letar efter dem i alla fall... ;)

"you know what they say, well the minute you turn away love will track you down"

Om det finns något gott i smärta så är det ofta så att man uttrycker sina små mästerverk i dem... Man skriver musik, man målar, man sjunger, man skapar. För att man inte annars vet vart man ska göra av det som gör ont, liksom.
Lynn
Who's brave little heart is faltering



Några bilder från mina två senaste promenader (med totalt olika väderförhållanden, som man ser tydligt)

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej gumman..

Jag är så ledsen att du gör ont. Du vet att jag och vi finns här, när du vill. Tack för att du finns. Kom ihåg att känner man så lever man, så du lever otroligt mycket nu. Om ett tag kommer du leva otroligt mycket igen men tack och lov vara mycket gladare än vad du är ledsen nu. =)

Hang in there sis'
KRAM
Anna